söndag 3 november 2013

behöver ett liv

Funderar på att på allvar ta upp bloggandet igen. Men efter att min farmor dog tappade jag liksom suget.

På sista tiden har det hänt väldigt mycket saker i mitt liv. Jag har gått från att vara dåligt tränad till sjuk i månader till att ha järnbristanemi. Till att under utredningen till anemin hitta magkatarr och laktosintollerans. Detta har gjort att jag tänkt efter lite vad jag gör och kommit fram till att jag har alltid lite för mycket hela tiden. Att försöka matcha in politiska möten med fotbollsträningar och handbollsträningar. Och då som förra året var jag inte ens motiverad till handbollsträningarna och kände mest att det var en börda. Och att inte se fram emot matcher, det är inte rätt, så ska det inte vara.

 I somras valde jag att främst fokusera på att jobba och träna fotboll i den utsträckning jag kunde och skippade försäsongen i handboll eftersom jag var rädd att det skulle bli för mycket.
Det var väldigt skönt att faktiskt kunna slappna av om dagarna liksom.

Idag är jag bättre efter ungefär 200 st järntabletter. mitt hb har gått från 98-142 och mitt ferritinvärde alltså typ det som transporterar järn har gått från 3-114 vilket är en ganska stor skillnad och betyder att jag hade en ganska rejäl anemi. Att  man hittade magkatarr var bara en ren slump då man gjorde en gastroskopi för att undersöka anledningen till anemin. Jag hade själv inte känt något men det var ganska rejält och små sår hade bildats. Har i alla fall fått medicin och det är väl bättre nu, jag vet inte, haha.

Igår lämnade jag dessutom över ordförandeklubban till Johanna Hedlund. Det är bra för CUF Dalarna som behöver fler engagerade och taggade människor som henne!
Det här känns bra, inte lika mycket press från alla håll och kanter. Ska nog börja återuppta handbollen igen, trots allt så saknar man den.



En sak till. Jag är så sjukt jävla glad att jag har mina vänner, utan dom vet jag inte vad jag skulle göra eller vara idag. 





















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar