Det har varit självklart för mig ganska länge. Men resan till att bestämma mig har varit lång. I högstadiet var jag fruktansvärt skoltrött. Jag var den som hade lätt för mig i de flesta ämnen och behövde inte plugga särskilt mycket för att uppnå hyfsat bra betyg. Men jag var alltså skoltrött.
Satt hos studie och yrkesvägledaren för att välja vilken linje på gymnasiet jag skulle gå, det enda jag visste var att jag ville gå NIU (nationell idrottsutbildning) i handboll för jag skulle ju bli handbollsproffs så vad jag skulle läsa parallellt med detta var oväsentligt. Tänkte i min lata hjärna att det är ju nice att bli badvakt eller något så då kunde jag läsa barn och fritid för att bli detta. SYVen tyckte att jag åtminstone skulle läsa samhällsvetenskapsprogrammet eftersom det var där mina betyg var som bäst, men bara tanken på att läsa vidare på universitet efter gymnasiet fick mig att spy galla.
Det var bestämt. Jag skulle bli badvakt. Punkt.
Men jag tänkte om och insåg att badvakt kanske inte var mitt framtida yrke trots allt. Vi fick under den här tiden besöka stiernhööksgymnasiet och dess program, Sam och NV. På naturvetenskapsprogrammet fick vi prova på diverse olika laborationer varav ett var att framställa vårat eget DNA och där blev jag fast. Naturvetenskapliga ämnen var inte det som jag var bäst på i skolan men fan vad intressant det var.
Minen på SYVen när jag sa att jag ville ändra min ansökan från barn och fritid till naturvetenskapsprogrammet var oslagbar.
Så jag kom in på naturvetenskapsprogrammet i Borlänge på Soltorgsgymnasiet och jag trivdes verkligen så mycket. Jag fick absolut kämpa en hel del med matten och kemin men jag gillade utmaningen på något sätt.
Så vad ville jag bli när jag blir stor?
Har alltid varit löjligt fascinerad av mediciner och dess verksamma substanser men också av vården i sig. Så valet generellt har pendlat mellan apotekare/farmaceut/sjuksköterska.
Apotekare är en utbildning som är 5 år så den strök jag. Så engagerad av att bli apotekare är jag inte.
Farmaceut, absolut men har dock väldigt svårt för den nivån av kemi som man måste läsa och dessutom är inte yrkesgruppen så bred som jag vill. Så fick lov att stryka den också.
Sjuksköterska hade varit intressant men med tanke på hur jag är som person är jag lite rädd för att inte kunna släppa jobbet när jag kommer hem efter en arbetsdag. Jag har en tendens att bli för personligt engagerad.
Men det var här jag hittade det här mellantinget. Yrket var biomedicinsk analytiker och precis så bred jag vill ha den. Jag kan jobba med patienter om jag vill men också jobba helt självständigt.
Utbildningen är tre år och det fantastiska med Uppsala är att jag inte behövde välja en inrikting som brukar finnas i övriga städer där man får välja mellan laboratioriemedicin eller klinisk fysiologi. Här får man allt i ett paket.
Vi får läsa kurser som verkligen intresserar mig bland annat mikrobiologi, klinisk kemi och fysiologi. Men det som jag har som tuffast med är biokemi och den kurs vi läser just nu. Det var ju det här med kemin igen, men det blir min utmaning och jag gillar inte att förlora utmaningar.
Så därför vill jag bli biomedicinsk analytiker när jag blir stor. Det är en cool titel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar