På mitt första läger var jag asnervös och trodde jag skulle dö, verkligen (det skulle komma folk som var äldre än mig), men det gick bra! Och jag blev fast! På mitt första cuf-läger var det ett kompisläger för bara Dalarna och vi hade en massa riktigt bra föreläsningar men det allra bästa just då var nog kvällarna när vi hade roliga lekar och inte minst gemenskapen, alla var vänner oavsett om man var cool,ful,snygg,töntig. Det spelade ingen roll! detta var en ganska stor omställning för mig, en bra omställning där jag kommer ifrån är det ganska viktigt med utseende, ursprung och det jag skrev nyss. Det är mitt bästa första minne från CUF, det lägret,den gemenskapen.
Med åren har jag lärt mig mer och mer om cuf och jag utvecklas fortfarande. Jag älskar alla kurser när man får komma och hälsa på alla människor från alla skrymslen i Sverige och efter varje kurs kände jag mig så himla motiverad! JAG VILL PÅVERKA, JAG VILL HA EN DEMONSTRATION osv..
Men glöden försvann mer med tiden och jag kom in i allt annat som har med skola och träning och göra.
Förra året var jag en riktigt elak och feg människa, för feg för att säga vad jag tyckte och elak för att säga det till alla andra istället. Men efter förbundsstämman i Uddevalla hände något med mig. Jag blev så förbluffad av hur snälla alla var mot varandra. Om någon hade varit lite annorlunda där jag kom ifrån blev de pratade om, inte med. Här var det tvärtom, om någon var lite speciell och hade dåliga sidor, då berömde man de goda sidorna. Jag fick mig en tankeställare av allt detta sociala, men också mycket självförtroende. Jag kände att man ska få vara den man vill vara! Med allt detta kände jag också hur trött jag var på Rättvik, på allt skitsnack, på pressen om att passa in och flyttade till Borlänge. Det är nog mitt hittills livs bästa beslut.
Åter till cuf, detta år var jag inte sådär speciellt aktiv tills Christian Ekdahl, våran distriktsordförande frågade om jag skulle kunna tänka mig att ta över efter honom, och efter en många överväganden till att tacka nej, tackade jag ja. Och nu är det så otroligt kul att hela tiden känna mig driven att fortsätta, att motivationen aldrig försvinner som den gjorde tidigare. Att jag mitt i natten under en skolvecka kan sätta mig upp och skriva en insändare, att jag är taggad till att planera möten och sätta ihop dagordningar något som kanske inte låter sådär superkul men det är det!
Nyligen var vi ute och kampanjade under peace &love, samtidigt som mina kompisar satt och festade på campingen stod jag och diskuterade varför just miljön,arbetsmarknaden och min frihet är viktig, och jag ångrar mig verkligen inte, jag känner att jag kan en del, men att jag också skulle kunna lära mig så otroligt mycket mer! man blir liksom aldrig färdig. och då blir det så kul att se de som varit med ett bra tag, de som är riktigt skickliga debattörer, hur de gör, hur jag kanske också kommer kunna göra en dag i framtiden i en framtida debatt och jag längtar.
Så till just dig som läst hela denna text. Jag tycker att du borde gå med i cuf för det är så otroligt unikt. Man får lära sig så otroligt mycket politik och man utvecklas så otroligt som person, för det känner i alla fall jag att jag gjort, man lär sig ta ansvar och stå för vad man tycker och det är något som är väldigt viktigt att ha i bakfickan i framtiden. det är bara att smsa CUF+ditt personnummer till 72550, detta kostar 20 spänn men jag kan garantera att det är de mest välspenderade pengarna någonsin! sedan kan du gå in och bekräfta ditt medlemskap på www.cuf.se, där man också kan läsa mer!
Så vad som är viktigt för mig,
jag är jag, jag är ingen grupp eller klass.
Jag tror på människan, jag tror på frihet.
Jag vill välja själv vilken skola jag vill gå på, jag vill välja själv vilken arbetsplats jag ska jobba på. jag vill välja själv vilken vård jag ska ha när jag blir gammal
Frihet för mig är valfrihet.
mitt hjärta är grönt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar